Svensk ordbok 2009, webbversion

on`dgöra sig verb ondgjorde ondgjort, pres. ondgör ond|­gjor·de●ut­trycka irritation eller vrede över ngt (förment) miss­förhållande komm.han ondgjorde sig över de höga skatternaondgöra sig över ngn/ngt/SATSsedan 1884Subst.:vbid1-269241ondgörande