Svensk ordbok 2009, webbversion
on`dgöra sig
verb ondgjorde ondgjort, pres. ondgör
ond|gjor·de●uttrycka irritation eller vrede
över ngt (förment) missförhållande
komm.han ondgjorde sig över de höga skatternaondgöra sig över ngn/ngt/SATSsedan 1884Subst.:vbid1-269241ondgörande